Studiefrämjandet: “Viktigt att alla stöttar varandra”

Studiefrämjandet: “Viktigt att alla stöttar varandra”

0

Läs övriga artiklar i reportaget Popstad Hässleholm:
Perrong 23: “Det är aldrig bättre i Berlin”
Alpaca Dream: Utan vänskap ingen musik

POPSTAD HÄSSLEHOLM. På Markan träffar vi Patrik Nilsson, som genom sitt arbete för Studiefrämjandet under många år har varit en central punkt i Hässleholms musikliv. Från att själv ha drömt om rampljuset som 15-åring jobbar han nu mycket med att ge nästa generations musiker rätt förutsättningar för framtiden.

 Vad det är som pågår i källaren under Markan?
Allaktivitetshuset som i dag drivs av kommunen har från starten sina rötter i en av Hässleholms historiska och tongivande musikföreningar, vars verksamhet kulminerade i satsningen på Siestafestivalen som när den var som störst lockade 12 500 besökare. Festivalframgångarna fick ett tvärt slut när ekonomin blev ett problem och föreningen måste försättas i konkurs sommaren 2015. Hösten samma år tog kommunen över driften av fritidsgården. Tystnade musiken? Nejdå!

Inte bara ungdomsverksamhet

För Patrik Nilsson som har jobbat på Studiefrämjandet i Hässleholm sedan han tog studenten är det tydligt vad som pågår i källaren – de fem replokalerna där disponeras av Studiefrämjandets cirkelverksamma band.

– Vi jobbar med gruppdynamik och folkbildning. Vad är det som händer när människor möts, säger han.

Nio band repar regelbundet under Markan, och sammanlagt har Studiefrämjandet ett 30-tal aktiva band som får hjälp med bland annat coachning och att fixa spelningar. Genom att rapportera hur många timmar de har övat snabba riff, hittat formen för skrikande gitarrsolon, programmerat feta beats eller tonsatt blödande poesi kan de även genom sina studiecirklar få ersättning som kan täcka exempelvis inköp av ny utrustning.

– Många tänker att pop och rock är en ungdomsverksamhet, men det är inte riktigt så. Vi har bandmedlemmar i många olika åldrar; som någon i en av de äldre grupperna sa: “Skillnaden mot när man var sexton är att då drack vi öl i replokalen – nu dricker vi kaffe.”

”Precis vad som behövdes just nu”

Med sommarens stadsfest färskt i minnet pratar vi om vikten av att låta den lokala musiken ta plats. Långt ifrån alla Svenska artister har startat i storstäderna och utan starkt lokalt stöd i städer som Borlänge, Robertsfors eller Växjö hade vi knappast känt till namn som Mando Diao, Miss Li, Sahara Hotnights, Frida Hyvönen eller The Ark. Eller Johan ”Familjen” T Karlsson från Hässleholm. 

– Stadsfesten kändes som att det var precis vad som behövdes just nu, säger Patrik.

Studiefrämjandet förfogade över den lilla scenen vid torget och där radades lokala band, tillsammans med en del akter från övriga Skåne, upp.

– Det var så kul att se att folk slöt upp. Både kompisar till banden och folk som vimlade på stan. Det blev en lika naturlig del av festen som stora scenen vid torget.

Från skinnsofforna där vi sitter inne på Markan syns den nu nedsläckta scenen som fått ärva namnet från Siestafestivalens minsta scen – Klubb Casa.

– Här har vi proffsigt ljud och ljus, och en scen som många stora svenska artister har stått på. Det finns fortfarande goda förutsättningar för ett starkt musikliv i Hässleholm. Det finns mängder av fantastiska musiker i stan, vi behöver bara få dem att samarbeta.

Hur väcktes ditt engagemang för lokal livemusik?

– Jag började ju som rockstjärna, skrattar Patrik.

– Vi var väl 15, och en polares brorsa repade på Perrong 23. De hade fått möjlighet att vara förband åt ett band som hette Naked. Vi gick dit och kollade, och där ville vi också stå. Polarens brorsa fixade så att vi kunde börja repa och snart stod vi som förband till bandet Sans Plomb.

Vad är det som gör Hässleholm till en bra musikstad?

– En sak som gjort en stor skillnad gentemot andra kommuner är att vi haft väldigt aktiva, idéellt drivna arrangörsföreningar. Vi har varit några som blivit väldigt bra på att arrangera och se till att de lokala banden alltid haft någonstans att spela. Ett tag fanns det en rätt naturlig ”karriärsstege” där man som band kunde börja på Markans öppna scen (Klubb Fredag), gå vidare till förbandsspelning på Perrongen, spela på Sommarfesten eller festival Blå och sedan komma tillbaka som förband till ett större band på Markan.

En sten bygger inget hus

För att ge bästa förutsättningar för ny musik att blomstra är det dock saker som måste förändras, bland annat inom studiefrämjandet, menar Patrik.

– Vår cirkelverksamhet bygger på att man är minst tre personer, men idag är det långt ifrån självklart att man börjar göra musik genom att gå ihop några personer med bas, två gitarrer, trummor och sång. Många sitter hemma och gör musik och när det börjar bli aktuellt med spelningar sätter man ihop ett band för att kunna framföra det live. Den tid som artister lägger på att göra saker själva kan vi inte stötta genom våra cirklar.

Den digitala arenan, där det är lättare än någonsin att både spela in och nå ut med sina låtar utan skiv- eller bokningsbolag i ryggen har också förändrat förutsättningarna. Även snabba vägar till rampljuset som funkar för ett fåtal men eftersträvas av många, till exempel Idol, har skapat nya ideal.

– Jag tycker inte att något är rätt eller fel, men det blir lätt att man har en byggsten som man polerar och fixar till så att den blir skitsnygg… men den räcker ju inte för att bygga ett helt hus med, säger Patrik.

– Vår snyggaste byggsten är de traditionella rockbanden, men vi måste vidga oss. Jag tror att tidigare har band varit bättre på att supporta varandra. Hässleholms styrka som musikstad har varit att det har funnits en grund där folk har hjälpt varandra. Blev man av med en basist så fanns nån annan som kunde kliva in. Förebilder och musiker med erfarenhet kunde hjälpa till med sånt som är viktigt när man är ny. Vi har också lite mer av ett nördsamhälle idag där många har väldigt specifika intressen. Den andan som rådde när alla band supportade varandra och gick på spelningar för att man gillade musiken, eller för att kunna säga att vi är minsann bättre än dom där, gjorde att man blev lyhörd för allt nytt – och ibland började gilla sånt man inte alls trodde. Den andan kan jag sakna i dag.